” Den lapska sången kallas jojkning. Det är en konst att minnas andra människor. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg. Och dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen. ” Johan Turi 1917 Cecilia Persson Information Jojkandet, det samiska sättet att sjunga, betraktas som den äldsta bevarade musikkulturen i Europa. Jojken är utmärkande för gammal samisk tradition, trots att den har vissa tekniska likheter med vissa andra sångstilar världen över. Den fyller såväl sociala, musikaliska och religiösa funktioner. Man jojkar inte om något. Man jojkar något och på så sätt får jojkaren en speciell kontakt med den eller det som jojkas. Denna identifikationsprocess väckte tidigare kyrkans misstro och medförde att jojkandet betraktades som syndigt och föraktligt av kristendomens representanter. Jojken beskriver platser, människor och djur. Man jojkar även händelser och naturfenomen. Allt som inte kan beskrivas i ord, kan beskrivas i jojkens text och musicerande. Den förs vidare och åhöraren får ta del av jojkarens upplevelser och minnen. När jojken blir omtyckt, lever den vidare, förfinas och tolkas långt efter att människan som skapade den har fallit i glömska. Genom jojkandet utvecklas med tiden ett djupt historiskt och känslomässigt minne som går vidare till lyssnaren. Man får en bild av relationen jojkaren en gång hade till det jojkade objektet.

Videoföreläsning  Modem 30 k/s  Bredband 341 k/s  Ladda ner filen, (zip-fil) --------------------------------- Lyssna på Jojk Exemplen tagna ur Sveriges Radio och Caprice records jojkskiva "Jojk" Folk Music in Sweden. Natur, Ultevis , Mattias Kuoljojk, Jokkmokk Person, Lars Nilsson Ruong, framförd av Sara Maria Fjällman, Arjeplog.  Djur, Renar, Thomas Egemyr Ponga, Kiruna --------------------------------- För att se föreläsningarna behövs Windows Media Player

I jojkandet har alltid funnits stor plats för improvisation både i textande och musikaliskt framförande. Det dagliga jojkandet har numera ändrat karaktär när traditionens form förändras. Många melodier utvecklas inte på samma sätt som tidigare. Texterna i respektive jojk förändras inte på samma sätt som tidigare. Det traditionella jojkbruket har blivit annorlunda, i takt med det samiska samhällets utveckling.


Olika stilar – olika områden.
Det finns många olika jojkstilar som följer samma dialekter som språket. Den sydligaste jojken kallas vuollie. Den har idag en ålderdomlig prägel för att den musikaliska utvecklingen stannade av i mötet med kristendomen. Många sydsamer slutade jojka för att man inte ville bli betraktade som okultiverad och hednisk.
Den nordsamiska jojken kallas luohti. Den är idag den mest utvecklade och för majoritetsbefolkningen, mest kända jojkstilen. Luohti utgår som regel från den pentatoniska skalan med 5 toner. Det är melodin och framförandet som förmedlar känsla och innehåll. När man lägger in ord kallas det dajahusat. Men det går lika bra att jojka utan ord.
De östligaste samerna har en helt egen tradition som kallas leu´dd. Leu´dden består av långa och böljande melodier med långa episka berättelser. Traditionen förmedlar ofta en betydelsefull historisk händelse som med tiden får sin egen leu´dd med sin egen melodi. Östsamerna säger inte att dom jojkar. Dom leu´ddar.
I vissa områden har jojkandet påverkats mer av den svenska folkvisan än andra. Det kan man tydligt höra i vissa dokumentationer. Det gäller speciellt vissa skogssamiska områden. Man kan tänka sej att påverkan har skett genom kyrkans musik, men kanske främst genom den dagliga kontakt med nybyggare som pågått över generationer. 


Jojken och kristendomen.
När kristendomen kom till samerna blev jojken bannlyst. Kronans representanter hade redan slagit fast att jojkandet var ett primitivt läte, utan musikaliskt värde. Kyrkans representanter konstaterade att jojken hade förbindelse med samma tradition som den förkristna religionen. Detta stämde så till vida att den samiska nåjden kunde jojka sina hjälpandar i samband med den shamanistiska seansen. Han kunde även jojka avlidna kollegor så att dessa skulle komma till hans hjälp. Prästerna ansåg att nåjden kommunicerade med djävulen och att han i jojkandet kommunicerade med djävlar och annat okristligt trolltyg. Därför förbjöds jojken helt och hållet och det samiska musicerandet stämplades som djävulens musik. 
Även det sociala jojkandet drabbades av bannlysningen. När samerna träffades på marknader och kyrkhelger, hände det tidigare att jojkade tillsammans. Vid sådana tillfällen såldes även alkohol. Med tiden blev det en utbredd uppfattning, att jojkande samer som regel är alkohol påverkade. Detta synsätt lever fortfarande kvar på vissa håll även i modern tid. Det har varit förödande för jojkens utveckling eftersom det är i sociala sammanhang som jojken förnyas och förmedlas. Många samer avstår från att jojka i offentliga lokaler av rädsla för att bli kallad fyllerist. Det är nämligen viktigt att visa för omgivningen allt man kan vara både nykter, from och civiliserad.
Genom att förknippa jojkandet med dryckenskap, förvisades jojken från den offentliga arenan, till att bli något som utövades i ensamhet, utan åhörare. Som en följd av detta ha den sociala jojktraditionen har dött ut i vissa områden. Vad som sker när man är ensam i naturen, kan däremot ingen veta eller bedöma. 



Modern samisk musik.
Den samiska jojken har fått en renässans i mötet med den moderna populärmusikens utveckling. Under 1970-talet klev de samiska jojkarna upp på scenen, och då fick jojken en ny status och funktion som underhållning. Man upptäckte att det finns ett musikaliskt värde i den gamla traditionens melodier. Populärmusikens instrument förenades med jojk och den gamla traditionen fick därmed nya utvecklingsmöjligheter. Kända jojkare började utvecklade en ny stil genom att blanda jojk med jazz och vidare med andra musikaliska genrer. Även den klassiska konstmusiken visade sej fungera bra med jojk som tema. 
Jojkens traditionella särdrag fick ibland stryka på foten för de västerländska instrumentens tekniska förutsättningar. Melodierna får anpassas så att dom passar instrumentens förutsättningar. Även den gamla röst tekniken måste anpassas till gitarr, piano, bas och trummor. Jojkade passager kan läggas in i västerländska sånger och traditionella jojkmelodier passas in i den bakomliggande orkesterns förutsättningar. På så sätt blir jojken populariserad som en självklar del av den moderna västerländska musikens tradition. Jojkandet blir lättlyssnat och lättillgängligt för en bredare publik, som är ovan vid den gamla stilen. Även utanför den samiska lyssnarskaran finner man åhörare och ett nytt intresse för den gamla jojkstilen uppstår. Många klassiskt skolade musiker börjar intressera sej för jojk och söker inspiration i gamla traditioner. 
Den musikaliska struktur som jojken bygger på och de tekniska färdigheter som krävs, har inspirerat många samer att återvända till sitt ursprung och forska i den gamla traditionen. På detta sätt har jojken fått en möjlighet till upprättelse och överlevnad, även i moderna sammanhang. 



Olika teman.
Man kan dela in jojken i olika grupper av teman. Det rör sej främst om djur, människor och platser. Man kan även ta del i hur mötet med den moderna tekniken uppfattas. Numera jojkar man exempelvis tåg, flygplan, mobiler och motorcyklar. 
Personjojkarna är den traditionella kategori som överlevt och utvecklats både hos nord och syd –samer. I traditionen följer den människan genom livet, där man först jojkar det lilla nyfödda barnet. När barnet växer och utvecklar sin personlighet, förändras även personjojken på liknande sätt. Som vuxen kan man få en ny jojk som innehåller ord och karaktäristiska egenheter som kännetecknade den fullvuxna personen i fråga. 
Det kan uppfattas som indiskret att jojka en person när främmande människor är närvarande, eftersom man ibland avslöjar egenskaper hos den jojkade, som är mycket privata och personliga. I sådana tillfällen kan jojkandet även fungera som nidjojk. Den kan också användas som social avlastning i en pressad och annars olycklig situation. Man jojkar för att lätta på trycket, helt enkelt. I den processen kan vissa hemligheter avslöjas, som skulle kunna vara generande för jojkens ägare eller för dennes familj, och detta bör i så fall undvikas. Om man jojkar från scenen för en okänd skara människor, kan dock de flesta inte tolka orden och den bakomliggande innebörden. Även om de flesta inte kan uppfatta de olika nyanserna, finns det mycket information i jojkens framförande, speciellt för dem som lever i närheten av den jojkade personen. Därför framförs ofta personjojkar från en scen helt utan den tillhörande texten. Man vill helt enkelt inte avtäcka en medmänniska inför ett främmande auditorium. 

Det finns händelser i livet som kräver en speciell jojk. I samband med frierier och bröllop jojkas det en hel del. Även misslyckade frierier jojkas. Att få en jojk tillägnad sin person, betraktas som en mycket speciell gåva. Det bekräftar att man är en människa som medverkar i samhället, som betyder någonting för någon annan. Om man saknar en vän, kan vännen bli närvarande genom att man jojkar den människans personjojk. Personens karaktär och speciella egenheter kommer fram i jojken. På så sätt kan människan leva hur länge som helst i kollektivets minne, så länge personens jojk finns kvar i traditionen. 

Man jojkar platser som man känner till. I minnet upplever man platsen, dess karaktär och utseende. Lokaliteter som har en speciell betydelse för renskötseln har ofta egna jojkar, som berättar om händelser som utspelats på platsen. Det gäller både fjäll, forsar och flyttvägar. Även sjöar har sina speciella jojkar. Man jojkar dessa platser och flyttar i minnet sin upplevelse dit. Jojken förmedlar information om viktiga saker som bör beaktas, när man ska röra sej i området. 
Det handlar inte om naturlyrik i allmänhet utan om mycket speciella lokaliteter som har en speciell betydelse för människornas överlevnad. Jojken kopplar ihop praktiska händelser med starka personliga minnen. Många dramatiska berättelser är knutna till platser som jojkas. Det kan handla om olyckor som skett under flyttning, isar som brustit, om rovdjur som attackerat renhjorden, om väderförhållanden eller om betesförhållanden för renar. 
Tidlösa fenomen som vind och väder, stjärnor, sol och måne jojkas och kan i vissa fall påverkas med jojk, enligt den gamla traditionen. Man jojkar det som är viktigt i ens vardag och håller på så sätt kontakten med sin omvärd. I detta kan upplevas ett besvärjande element som tidigare var provocerande för kyrkans representanter. 

Man jojkar renar och många andra djur. Renhjorden har många olika slags renar. På samma sätt har renarna en stor mångfald av jojkar. Renkalvarna har ofta lätta och lekfulla jojkar samtidigt som vajor och tjurar jojkas med andra slags jojkar. Tama renar kan jojkas med namn, funktion och värdefulla egenskaper. Man jojkar renhjorden för att lugna den och hålla den samlad. Rovdjuren har självklart sina egna jojkar. Den blodtörstiga vargen som rör sej över ett stort område, försöker man jojka bort från renhjorden. Björnen som ansågs ha en människas vett och tolv människors styrka, blidkades med hjälp av jojk.
Man kan tänka sej att det har funnits jojkar vars syfte var att undervisa och förmedla såväl praktisk som historisk kunskap. Man använder ofta symboler när man jojkar. Det finns även nedtecknade jojktexter som man tror kan ha fungerat i motståndet mot inkräktare. När främmande kom till Sápmi uppmuntrade man varandra i jojk att hålla fast vid sin samiska kultur och inte lämna den för andra traditioner. 

På alla dessa sätt har jojken överlevt.