Material och snitt

Den samiska koltens grundsnitt är densamma sedan en lång tid tillbaka. Variationerna är längd och vidd. Även om det finns regler och traditioner att följa kan slöjdaren variera sitt materialbruk och variera bruk av mönster. Slöjdare, vilka också är stora traditionsbärare, tillsätter ofta små detaljer eller färgkombinationer som kanske bara finns inom en släkt eller familj.

Under medeltiden användes kläde och vadmal till dräktsömnad. Det var en bytesvara som byttes med fångst från fiske och jakt. 
Till kolten används idag vanligtvis ylletyg, kläde och vadmal, men även material med inslag av syntet.

Vadmal vävdes tidigare på vävstol med en vävbredd på ca 70 cm. Det har medfört att snittet på kolten har ett delat ryggstycke. För att få vidd sydde man in kilar och skräddade inte efter trådriktningen utan som vid pälssömnad.
Idag vävs vadmal på ca 1.40-1.50 cm bredd vilket dock inte har förändrat grundsnittet. Kolten skräddas efter tygets trådriktning.

Nya traditioner och typer av material smyger sig sakta in.
Från handsömnad med sentråd, lin- och bomullstråd, syr man idag med bomulls- och syntettråd på maskin.

Material till dräktens dekorationer är ylle-, bomulls- och garn av silke, vävda ylleband, bomullsband, pärlor, tenntråd, mässing, silver och guld.