Bror Saitton

Renskötseln i Sverige Inledning Renskötsel bedrivs endast av samer och inom norra delen av landet. Området utgör ungefär 40 procent av Sveriges yta. Renskötsel är den äldsta av nu förekommande näringar inom området. Verksamheten är mycket arealkrävande eftersom man måste nyttja skilda delar av området under olika delar av året. Lämpligt naturbete för varje årstid finns inte över hela området.

Renskötselrätten
Oavsett vem som äger markerna får samerna låta sina renar beta där och man får uppföra hagar, stängsel, stugor och annat som behövs för renskötseln. Dessutom får samerna bedriva jakt och fiske inom större delen av renskötselområdet. Renskötselrätten är en mycket gammal rätt som grundar sig på urminneshävd. Man har nyttjat renbetet, jakten och fisket så länge att dess ursprung förlorar sig bakåt i historien. Samerna har således inte fått sin rätt av någon överhet utan alltid haft den inom ovannämnda område.

Renskötselområdet
Området sträcker sig från treriksröset i norr till nordvästra delarna av Dalarna i söder, och från en bit in i Norge i väster till Bottenviken och Bottenhavet i öster. I fjällen och delar av skogslandet i landskapet Lappland får renarna vara under alla delar av året. På vinterbetesmarkerna som ligger i inlandet och kusttrakterna får man vara från första oktober till sista april.

Samebyar
Renskötseln är praktiskt organiserad i samebyar. Det finns 43 samebyar och 8 koncessionsbyar i Sverige. Koncessionsbyarnas renskötsel bedrivs med stöd av tidsbegränsade tillstånd, medan samebyarnas renskötsel bedrivs med stöd av urminnes hävd, vilket är en mycket starkare och bestående rätt. Samebyn är ett geografiskt område där allt gemensamt arbete leds av en styrelse som väljs av medlemmarna vid årsstämman. Samebyn svarar för alla kontakter med andra intressen inom byns område, exempelvis skogsbruket. Samebyn är ett vidsträckt område som i många fall stäcker sig från en bit in i Norge i väster och ner till Bottenviken i öster.

Renen och renbetet
Renen är en idisslare som har en unik förmåga att smälta lav för att klara sitt energibehov under de delar av året när grönbete saknas. Den hör till hjortdjuren och bägge könen bär horn. Renen har en mycket god förmåga att klara kyla men plågas av sommarvärme eftersom den saknar svettkörtlar.
Renen äter gräs, örter, löv och halvgräs från maj och fram till oktober. Under vintern är födan renlav, hänglav uppblandat med ris såsom kråkbär och ljung. Även rester av föregående sommars gröna växter ingår i dieten. Renarna måste förflytta sig mellan olika områden över året för att hitta den typ av växtlighet som behövs under årstiden. Sammanfattningsvis kan man säga att renen måste vara i högfjällen eller vidsträckta myrmarker under sommaren och i tallskogar under vintern.

Renskötsel
Renskötselåret börjar med maj då kalvarna föds. Renarna hålls då inom de delar av byns område där barfläckar bildas tidigt och terrängen ger skydd mot hårt väder för de nyfödda kalvarna. Renskötaren bevakar kalvningslandet så störningarna blir så små som möjligt under denna för renarna mycket känsliga period. 
Under sommaren hålls fjällrenarna på högfjällen där det finns gott om grönbete samtidigt som renarna får svalka och slipper besväras av insekter. Skogsrenarna hålls på marker där det finns stora öppna myrar i kombination med gammal granskog. Granskogen ger svalka under den varmaste delen av dagen och den trädfria myren ger bete och vind mot myggplågan. Under sommaren märks kalvarna med snitt i öronen. Varje renägare har en unik snittkombination som gör att hennes renar kan skiljas från alla andras renar. Renskötselarbetet är intensivt under denna period då renarna ska samlas till hagar för kalvmärkningar samtidigt som hjordarna skall förhindras att lämna byns område.
I månadsskiftet augusti-september samlar man åter ihop renarna för att slaktdjur främst hanrenar skall kunna tas ut ur hjordarna, den s k sarvslakten. Fjällrenarna släpps därefter ut på lågfjällsområdet och den närliggande fjällbjörksskogen. Dessa marker är vanligen avgränsade av större sjöar och älvar så renarna behöver inte bevakas för att hålla sig i området. Skogsrenarna håller man under denna period på marker där det finns gott om gräs- och lövbete. Renskötseln är arbetsam vid samling till sarvslakt varefter en lugn period inträder. Från senare delen av september och hela oktober pågår renarnas brunst och då sker inget annat arbete i renskogen än bevakning så renarna inte lämnar samebyns betesområde och strövar in i grannbyar eller otillåtna områden.

Årets stora samlingsarbete när alla renarna skall tas ihop i en hjord sker under november. Renarna tas in i byns huvudanläggning för skiljning varvid renarna delas upp i mindre vinterhjordar, vanligen några familjers renar i varje grupp. Samtidigt tas resterande slaktdjur ut. Därefter flyttar varje vintergrupp till sina traditionella vinterland. Orsaken till att man delar upp renarna i mindre hjordar är för att kunna klara av flyttningen och att renarna inte ska behöva förflyttas alltför ofta till nya lavmarker under vintern. Renarbetet är lättsamt när goda betesförhållanden råder d v s när snön är lös och renarna har lätt att gräva sig ner till marklavarna. Men är å andra sidan mycket tungt om det är dåligt bete med is och skare i snön för då vill renarna sprida sig i jakten efter trädlavar och det är risk för att renskötaren förlorar kontrollen över hjorden.
Skare uppkommer normalt under april och renarna får allt svårare att gräva sig ner till marklavarna. Renarna blir alltmer hänvisade till hänglavsbete. Vårflyttningen måste ske medan man fortfarande har kontroll över renhjorden. Flyttningen sker utan längre uppe håll upp till områden där senare kalvning sker. Flyttvägen kan variera från några mil till omkring 20 mil.