Marie Enoksson

Sametinget i Sverige Sametinget i Sverige bildades 1993 som ett folkvalt organ och en statlig myndighet med den övergripande uppgiften att verka för en levande samisk kultur och medverka i samhällsplaneringen. Den folkvalda delen har 31 ledamöter från olika samiska partier som träffas till plenum tre gånger per år. Kansliet är placerat i Kiruna med lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund.

Videoföreläsning  Modem 30 k/s  Bredband 341 k/s  Ladda ner filen, (zip-fil) -------------------------- För att se föreläsningarna behövs Windows Media Player

Sametingets bildande Samerättsutredningen kom 1989 med sitt betänkande där man påtalade behovet av ett sameting i Sverige. Då hade Finland redan haft ett samiskt organ sedan 1973 och det norska sametinget invigdes 1989. Det första valet till det svenska Sametinget ägde rum i maj 1993. Det första Sametinget öppnades av kung Carl XVI Gustaf den 26 augusti 1993 i Kiruna Stadshus. Sametinget bildades i syfte att förbättra de svenska samernas möjligheter som urbefolkning att bevara och utveckla sin kultur.

Sametingets roll

Sametinget inrättades som en särskild statlig myndighet med ledamöter som utses genom allmänna val av röstberättigade samer. Det innebär att Sametinget har dubbla roller som ingen annan svensk institution. Det är både ett folkvalt organ och en statlig myndighet, vilket verkar motsägelsefullt och även har skapat problem under uppbyggnadstiden. Med detta menas inte att Sametinget består av två delar, utan att det i sin helhet samtidigt är både en myndighet och ett folkvalt organ. Sametinget är med andra ord ett representativt folkvalt organ med en offentligrättslig ställning som en myndighet under regeringen. Sametinget i Sverige har ingen verklig makt, även om det ofta används som ett remissorgan. Det är alltså inte ett organ för samiskt självstyre. Tingets verksamhet är styrd av riksdag och regering i lagar, förordningar och anslagsbeslut.

Sametingets existens innebär ett slags erkännande av samerna som ett eget folk, även om samerna inte har någon konstitutionell ställning i Sverige. Samernas ställning är med andra ord inte inskriven i Sveriges grundlag, men folkrätten ger stöd åt samerna att själva få bestämma över sin kulturella utveckling, och till en del även den näringsmässiga utvecklingen.

Sedan sametinget inrättades har urfolkens rättsliga ställning stärkts i internationell rätt och samerna bör med tiden få ett begränsat självstyre. ”Det är numera alltså ostridigt att samerna har en rätt till kulturell autonomi och detta förutsätter en viss grad av självstyre”, konstateras i Sametingsutredningens betänkande Sametingets roll i det svenska folkstyret 2002.

Sametingets arbete

Sametingslagen säger att Sametingets främsta uppgift är ”att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige”. I andra kapitlet i Sametingslagen står: ”Sametinget skall verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur.”

Till Sametingets uppgifter hör särskilt att:

-          besluta om fördelningen av statens bidrag och medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer

-          besluta om fördelningen av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande

-          utse styrelse för sameskolan

-          leda det samiska språkarbetet

-          medverka i samhällsplaneringen och beakta samiska intressen, däribland rennäringens intressen när det gäller nyttjande av mark och vatten

-          informera om samiska förhållanden

Som statlig myndighet måste Sametinget följa riktlinjerna i regleringsbreven som regeringen beslutar om för varje år, samt ett stort antal lagar och förordningar. I regleringsbrevet beskriver Jordbruksdepartementet (som har ett övergripande ansvar när det gäller samiska frågor) olika mål för olika verksamhetsgrenar, samt vad som skall återrapporteras till dem efter årets slut. Den summa pengar som Sametinget tilldelas varje år gör också att arbetet begränsas.

Den politiska samhällsutvecklingen pekar i riktning mot ökat självbestämmande för samerna. Sametingsutredningens slutsats i slutbetänkandet (SOU 2002:77) är att den enda framkomliga vägen för att skapa ett fungerande Sameting är att öka dess självständighet. Det kan man göra till exempel genom att lägga nya arbetsuppgifter på Sametinget. Sametinget kan i framtiden bli sektorsansvarig myndighet för rennäringen. Sametinget har också fått regeringens uppdrag att etablera ett nationellt samiskt informationscentrum.

Sametingets uppbyggnad

Sametingets plenum är det högsta beslutande organet. Det består av 31 folkvalda ledamöter från olika sametingspartier som sammanträder tre gånger per år på olika platser. Under mandatperioden 2001-2005 har Sametinget ledamöter från nio partier. Det största partiet heter Samelandspartiet och har 10 ordinarie ledamöter i tinget. Tre partier har endast en ledamot var (Landspartiet Svenska Samer, Mii Sámit/Vi samer och Laahkoeh). Andelen kvinnliga ledamöter har varit ca 25% under de tre senaste mandatperioderna.

De samiska partierna heter:

-          Jakt- och fiskesamerna

-          Laahkoeh (betyder ung. ”Familjen/släkten”)

-          Landspartiet Svenska Samer

-          Min Geaidnu (betyder ”Vår väg”)

-          Renägarförbundet

-          Samelandspartiet

-          Samerna

-          Skogssamerna

-          Mii Sámit/Vi Samer

Namnen på partierna speglar rätt väl att det finns olika samiska grupper i det samiska samhället. Alla samer är inte renskötare och det bor samer i hela Sverige, inte bara i Lappland. Samerna som folk är inte någon homogen grupp med likadana åsikter i allt, lika lite som alla ”svenskar” är det. Partierna är inte samiska varianter av riksdagspartierna utan har bildats på andra grunder.

Under innevarande mandatperiod har sametingets en majoritetsstyrelse med sex ledamöter ur fyra partier som har stöd av 17 ledamöter i plenum. Samelandspartiets ledare Lars Anders Baer är styrelsens ordförande. Sametingets ordförande heter Olov J Sikku och kommer från partiet Min Geaidnu.

Eftersom plenum består av fritidspolitiker, ligger ansvaret för tingets arbete i hög grad på Sametingets styrelse. Styrelsens uppgifter liknar de uppgifter som kommunstyrelsen har i en kommun. Den ska:

-          bereda och yttra sig i ärenden som skall handläggas av tinget

-          ha hand om den ekonomiska förvaltningen

-          verkställa sametingets beslut

-          fullgöra de uppdrag som tinget lämnat till styrelsen

Sameröstlängden

För att få rösta i sametingsvalet, som äger rum den tredje söndagen i maj vart fjärde år, krävs att man är upptagen i sameröstlängden. För att bli upptagen måste man anse sig vara same och kunna påvisa ett samiskt ursprung. Så här lyder lagtexten i Sametingslagen:

”Med samer avses i denna lag den som anser sig vara same och

1. gör sannolikt att han har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller

2.gör sannolikt att någon av hans föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller

3.har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget, utan att länsstyrelsen därefter beslutat annat.”

Till det första sametingsvalet 1993 hade 5390 personer anmält sig till röstlängden. Till valet 2001 hade antalet röstberättigade ökat till 6721 personer. En beräkning av antalet samer i Sverige anger att det bör finnas mellan 17 000 och 20 000 samer i Sverige. Många av dem har alltså ännu inte anmält sig till sametingets röstlängd. Valdeltagandet har varierat mellan 63 och 71,7% i de tre val som hittills hållits. Det är något fler män än kvinnor som röstat, men skillnaderna är små. Nästa val äger rum söndagen den 15 maj 2005. Sametingets valnämnd ansvarar för upprättande av sameröstlängden samt vallokaler och valförrättare. Centrala valmyndigheten ansvarar för röstkort, kandidater till Sametinget och valsedlar. Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvarar för sammanräkningen av ingivna röster.

Den som har rösträtt till Sametinget får rösta antingen i vallokal eller brevrösta. Länsstyrelsen i Norrbottens län skall senast en vecka efter sametingsvalet granska och räkna rösterna. Reglerna för mandatfördelningen har nyligen ändrats så att talet 1,4 används som s.k. första divisor i stället för talet 1,0. Det innebär att det blir svårare för små partier att få sitt första mandat. Syftet är att motverka partisplittringen i sametinget.

Sametingets administration

Sedan 1993 har Sametingets personal vuxit från 0 till ett 20-tal fast anställda. Huvudkontoret ligger i Kiruna och där finns ungefär 15 anställda. Det finns lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund. På kansliet arbetar ekonomer, administrativ personal, EU-handläggare, språkkonsulenter, en översättare och en informatör. Ett projekt pågår om uppbyggnaden av ett samiskt informationscentrum, där en projektledare och en webbredaktör arbetar.

Sametingets administration svarar för tingets dagliga verksamhet och handlägger löpande myndighetsuppgifter som vilar på Sametinget.

Kansliet har i dagsläget följande avdelningar:

-          Ekonomiavdelning

-          Kulturavdelning

-          Näringsavdelning

-          Språkavdelning

-          EU-avdelning

-          Informationsavdelning

Sametinget i Sverige, både den folkvalda delen och myndighetsdelen, fick år 2004 17 miljoner av svenska staten för att bedriva sin verksamhet. Till detta kommer ett antal miljoner från staten och Samefonden som kulturrådet varje år fördelar till samisk kultur. En hel del av de pengarna är av staten öronmärkta till samisk teater och biblioteksverksamhet.

Parlamentsbyggnad

Sametinget i Sverige har ännu ingen egen parlamentsbyggnad. 15 mars 2004 flyttade Sametingets kansli in i nya kontorslokaler på f.d. Östermalmsskolan i centrala Kiruna. Där finns ännu ingen plenisal utan plenum sammanträder fortsättningsvis på olika platser i Sápmi. Många anser att det är en viktig symbol- och statusfråga för Sametinget att förfoga över en egen parlamentsbyggnad. Statsminister Göran Persson lovade på socialdemokraternas distriktskongress i Boden den 27 mars 2004 att samerna skulle få en egen parlamentsbyggnad. Den ska ha en intressant arkitektur och vara byggd i trä, enligt statsministern. Fastighetsverket måste bli klar med sin förstudie innan Finansdepartementet kan ta ett beslut i samråd med Jordbruksdepartementet. Om projektet går i lås är en ny parlamentsbyggnad en verklighet om några år.

Framtiden

Sametingsutredningen föreslår i sitt betänkande 2002 att Sametingets och samernas ställning bör stärkas. De anser inte att det är ändamålsenligt att Sametinget har dubbla roller och därför inte borde vara en myndighet. Kulturell autonomi (självständighet) förutsätter en viss grad av självstyre, men då måste det utredas vad Sametinget alternativt skulle vara och hur det ska organiseras.

Ett sätt att utöka Sametingets självständighet är att ge sametinget ett enda ramanslag och låta Sametinget fritt få bestämma över sina ekonomiska medel. Sametinget skulle vilja bli betraktat som ett icke-regeringsorgan av andra parter eftersom det skulle öka trovärdigheten. Samtidigt vill man kunna företräda Sverige i internationella frågor som berör samiska intressen.

I framtiden kommer nog Sametingets roll att förändras, men hur och när är svårt att säga.

Sametingen i Norden

Sametinget i Finland

När det gäller minoritetspolitik har Finland andra traditioner än Sverige. I Finland har alltid funnits en stark svensk minoritet som fått omfattande kulturellt självstyre, och i viss mån också territoriellt självstyre som på Åland. Redan 1973 bildades ett folkvalt organ kallat Sámi Párlameanta eller ”Delegationen för sameärenden” som fick status som rådgivande funktion till regeringen och särskilt skulle bevaka samernas rättigheter och deras ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden. 1996 ombildades Sámi Párlameanta för att motsvara det svenska och norska Sametingen, med förvaltningsuppgifter som rör samisk kultur och samiskt språk. Sedan 1992 är samiska officiellt språk i vissa kommuner i norra Finland. Myndigheterna i Finland har en plikt att förhandla med tinget om alla åtgärder, som på ett direkt och särskilt sätt kan inverka på samernas ställning som ett urfolk.

I Finland finns det ca 6000 samer. 5121 personer hade anmält sig till röstlängden inför valet 1999. I Finland röstar man i sametingsvalet inte på partier utan på personer. Samerna har enligt grundlagen ett reellt självstyre efter beslut av den finska riksdagen i juni 1996. Grundlagsskyddet stärker samernas ställning som urfolk, med rätt att bevara sitt språk och sin kultur. Den finska regeringsformen innehåller en paragraf som säger att "Samerna såsom ett urfolk skall, enligt vad som stadgas i lag, tillförsäkras kulturell autonomi inom sitt hembygdsområde i ärenden som angår deras språk och kultur". Den språkliga och kulturella självständigheten måste dock få ett innehåll i de ”vanliga” lagarna, vilket ännu inte skett fullt ut. Sametinget har relativt få uppgifter och den finska staten avsätter mindre pengar i sametinget än Sverige.

Hemsida: www.samediggi.fi

Sametinget i Norge

De flesta samer är bosatta i Norge. Man räknar med en befolkning på minst 40 000. Efter den hårda ”förnorskningspolitiken” som pågick i nästan hundra år har den norska samepolitiken förändrats. Efter de stora samiska demonstrationerna mot utbyggnaden av Alta älv i början av 1980-talet tillsatte staten en utredning som 1984 lade fram ett förslag om ett sameting. Det norska sametinget bildades 1989. Norska staten avsätter mycket mer pengar till sitt sameting än vad Sverige gör. Tillsammans med kulturbidragen har sametinget över 200 miljoner att röra sig med, och då är inte rennäringen inräknad. Sametinget i Norge har 119 anställda. Vid det senaste valet (2001) hade nästan 10 000 samer registrerat sig i röstlängden.

Sametinget i Norge har ingen klar konstitutionell ställning. Det lyder inte under regeringen, men är inte heller ett självständigt organ, däremot ett folkvalt organ. I Norges grundlag står att statliga myndigheter ska skapa förutsättningar för att den samiska folkgruppen kan bevara och utveckla sitt språk, sin kultur och sitt samhällsliv. Sametingets arbetsområde är allt som efter tingets uppfattning särskilt berör det samiska folket. De får alltså själva definiera sitt verksamhetsområde. Sametingets uppgift är i första hand att vara ett remissorgan. Den norska parlamentsbyggnaden är placerad i Karasjok. Den invigdes år 2000.

Hemsida: www.sametinget.no

Samiskt Parlamentariskt Råd (SPR)

Samiskt Parlamentariskt Råd är en gränsöverskridande demokratisk samarbetsorganisation mellan sametingen i de nordiska länderna. Vid ett gemensamt möte mellan sametingen i Sverige, Norge och Finland, som ägde rum den 6 februari 1997, undertecknades ett avtal om nordiskt samarbete genom ett parlamentariskt råd. Rådet etablerades den 2 mars 2000 med sametingen i Norge och Finland som medlemmar och med samerna i Ryssland som observatörer. Det norska Sametingets president Sven-Roald Nystö blev vald som rådets första ordförande. Det svenska sametinget anslöt sig formellt till samarbetet i februari 2002. Den 26 april 2004 gick ordförandeskapet och därmed ansvaret för SPR:s kansli över till Sametinget i Sverige. Sametingets styrelseordförande Lars-Anders Baer är numera även ordförande för Samiskt Parlamentariskt Råd.

Text:

Marie Enoksson

Sametingets informatör