SAMISKA SPRÅKET
Samiska språkets plats bland andra språk

• Finska
• Karelska (i den Karelska delen av USSR
• Vepsiska (i områdena vid Leningrad och Vologda och i Karelska USSR)
• Estniska ( i den Estniska USSR)
• Liviska (i Dundanga-området i Lettland)
• Votiska (i området mellan Ilmensjön och Msta-älv i Sovjetunionen)

Samiska
Volga-finska språk

• Mordvinska (i den Mordvinska USSR)
• Mari (tsjeremissisk, i den Marijiske USSR)

Permiska språk

• Udmurtiska (votjakiska, i den Udmurtiska USSR)
• Komi (syrjenska, i Komi USSR)

Ugriska språk
Ungerska (madjariska, i Ungern och Rumänien)
Ob-ugriska språk (i västra Sibirien)

• Mansiska (vuguliska)
• Chantyiska (ostjakiska)

Språkområde och varieteter (språk)

Det samiska språkområdet sträcker sig traditionellt över delar av Norge, Sverige, Finland och Sovjet, från de nordliga delar av Hedmark fylke i Norge och Kopparbergs län i Sverige till de östliga delarna av Kolahalvön. Språkområdet är inte enhetligt, men kan delas in i nio språkvarieteter. Inom dessa språkvarieteter finns det sex olika skrivsätt, ortografier.

Med benämningen språkvarietet menas alla på något sätt avgränsade språksystem inom ett språk vilken har olika dialekter etc. Begreppet understryker den principiella likheten mellan de olika typerna av varieteter. 

Kartan visar de samiska språkvarieteternas traditionella utbredning

Kartbilden visar att gränserna för de samiska språkvarieteterna sträcker sig över de nuvarande riksgränserna

Övergången mellan de samiska språkvarieteterna är flytande. I själva verket bildar de samiska språken från Röros och Idre till Ponoi på Kolahalvön en oavbruten följd, där det (nästan) alltid är möjligt att förstå språket i det angränsande området. Den skarpaste gränsen mellan närliggande dialekter går mellan skoltsamiska och nordsamiska.

Det samiska språket kan indelas i tre språkområden efter språkbruk enligt följande: 
· Östsamisk (enare-, skolt-, kildin- och tersamiska)
· Centralsamiska (nord-, lule och pitesamiska) 
· Sydsamiska (umesamiska och söderöver). 

Här är några exempel på de regelbundna skillnaderna mellan olika samiska språkvarieteter (ur Davvin 4, s75):

Samiska språket i vardagen

Idag pågår ett stort arbete bland samerna för att få det samiska språket levande i det moderna samhället. Samiska används i stor utsträckning i hemmet, inom rennäringen, förskolan och skolan i vissa skolor och inom viss barnomsorg har undervisning i och på det samiska språket. Det finns ett visst utbud i massmedia, veckotidningar som Áššu, Min Áigi, månadstidningen Samefolket samt vissa sändningar i radio) och TV) 

Det finns många samer som inte kan samiska. Av de som är samisktalande är det kanske endast 10 % som även behärskar det skrivna språket. Om du tycker att samiska verkar vara ett spännande språk och du vill försöka lära dig det, finns det en nordsamisk nybörjarkurs med ljudband och kursböcker. Kursen heter Davvin (betyder norrut eller nordväst) och du kan låna den på ditt bibliotek. Det finns även kurser i nord- och lulesamiska som är Web-baserade. 
Áššu: www.finnmark.net/nyheter/assu.htm 
Samefolket: www.samefolket.se
Sameradion: www.saamiweb.org
Sametv: www.svt.se/kiruna/same-tv
E-skuvla: www.e-skuvla.no
UR: www.ur.se/samasta

Ett funktionellt språk

Samiska språket har naturligt utvecklat ett rikt ordförråd vad gäller naturbetingelser, släktskapsförhållanden mm. Ordförrådet är anpassat till samernas liv i naturen och är nyckeln till förståelse av den samiska kulturen. Detta har väldigt stor betydelse för utvecklingen av samiska språket idag. Vid nybildning av ord och termer kan man med fördel finna ord och uttryck i det traditionella språket som kan användas i det moderna samhället. 

Nedan ges exempel på vissa områden som är karaktäristiska för samiska språket. 

Ortsnamn
Många ortsnamn i norra Sverige är försvenskade eller förvanskade samiska namn. Kiruna kommer från ordet Giron, som betyder fjällripa. Kebnekajse, heter på samiska Gievdnegáisi, som betyder Kitteltoppen. Jokkmokk kommer från lulesamiska ordet Jåhkåmåhkke, som betyder åkröken. På samiska heter Jokkmokk också Dálvvádis, som betyder vinterboplats. 
Finns det några svenska ord som härstammar från samiskan? Ordet kosa, en liten kopp med handtag, som många fjällvandrare har med sig i ryggsäcken, kommer från det samiska ordet guksi. Ordet kåta, samernas bostad förr i världen, kommer från ordet goahti. Ordet vaja, som betyder renko, kommer från det lulesamiska ordet vátjav. 

Rik på ord för snö
I samiskan finns mer än hundra ord för att beskriva snön. De anger snömängden, snöns konsistens, dess bärighet, snöytan, olika slags skid- och slädföre, det orörda snötäcket, spår av olika slag, rimfrost och snö på buskar och träd. Orden innefattar också barmarksfläckar, snösmältning och snöfläckar på sommaren.
Ordet Vahca (nordsamiska), anger första snön på hösten eller nysnö ovanpå gammal snö. Egentligen menas spårsnö, spår kan ju ses i nysnön. Det är något som är betydelsefullt både för jägaren och renskötaren. 

Släktskapstermer
Ett exempel på olika släktskapstermer är ord för föräldrarnas syskon. Faderns bröder har olika namn beroende om de är äldre eller yngre än fadern. En äldre farbror kallas eahki (nordsamiska)- iehke (lulesamiska), och en yngre farbror för „eah„i (n.s.)– tjiehtje (l.s.). Samma sak är det med mammans systrar. En äldre moster kallas för goaski (n.s.)- goasske (l.s.), och en yngre moster för muoŧŧá (n.s.)- muottá (l.s.). 

Samiska språket på svensk sida

På svensk sida talas traditionellt fem språkvarieteter. Dessa är nord-, lule-, pite-, ume- och sydsamiska. De tre första språkvarieteterna tillhör det centralsamiska språkområdet medan ume- och sydsamiska räknas till det sydsamiska språkområdet.

Det nordsamiska språket talas traditionellt från Gáresavvon (Karesoando) i norr till området mellan Kalix och Lule älvdal i söder. Idag finns det nordsamisktalande inom hela Sápmi på svensk sida. Detta p.g.a. den stora tvångsförflyttningen under 1900-talets första decennier. De nordliga byarna i Kiruna kommun Gáresavvon, Guhttás, Sohppar och Láttevárri kan sägas vara starka fästen för samiska språket då en stor del av befolkningen är samisktalande. Gällivare och Jokkmokks kommuner har ungefär lika stort antal nord- som lulesamisktalande personer.
Det lulesamiska området sträcker sig utefter luleälvdal mot norska havet med Jokkmokk som centralort. I norr går gränsen söder om Kalix älvdal och i söder är gränsen mera diffus. Området utefter piteälvdal är allmänt benämnt som pitesamiskt område. 
Umesamiskan som är en nordlig varietet av sydsamiskan har sitt traditionella utbredningsområde utefter Umeälvdal söderut mot Vilhelmina. Det sydsamiska språket talas traditionellt från Vilhelmina i norr till Idre i söder.

Antal samisktalande
Det har ej gjorts någon tillförlitlig statistik som talar om antalet samer och än mindre på antalet samisktalande. Vissa utredningar nämner siffran c:a 20000 samer, andra upp till 50000 samer på svensk sida. De som läser samiska är ännu färre och de som även kan använda samiskan i skrift är än fåtaligare. Många vuxna samer är analfabeter på sitt eget språk eftersom de aldrig fått lära sig läsa och skriva på samiska.

Samisk språklagsstiftning
Samerna har genom sina organisationer och under senaste decenniet med Sametinget strävat att få en samisk språklag. I december 1999 beslutade riksdagen om att anta ”Lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar” (SFS 1999:1175). Lagen trädde i kraft 1 april år 2000.
De samiska strävandena var att kunna använda samiska i lagens mening inom hela det samiska bosättningsområdet. Viktigt är dock att understryka att oberoende av samisk språkvarietet så är lagen tillämplig. 
Hur lagen kommer att fungera som hjälp till att stärka samiska språkets ställning i samhället är knutet till hur de samisktalande använder sig av denna rätt. De myndigheter som innefattas av lagen måste även visa en positiv attityd till användningen av det samiska språket, såväl det muntliga som det skriftliga språket. Samiska institutioner och organisationer, samebyar och sameföreningar som i lagens mening anses som enskilda är viktiga som språkanvändare för att utveckla det samiska språket. 
Ulrika Messing som ansvarig minoritetsminister uttrycker följande i samband med utgivningen av denna lag: ”… Det är en viktig markering vi nu gör att tvåspråkighet är en rikedom, och för vårt land en tillgång, som vi bör ta vara på. /…/…För att språk ska utvecklas och leva vidare krävs att de talas. För att kulturer ska berika och bidra till samhällets utveckling krävs att de har ett utrymme…”
Sametinget: http://www.sametinget.se
SFS 1999:1175: http://194.52.125.3/

Samiskt språkråd
Sametinget har upprättat ett expertorgan, Samiskt språkråd, vilken består av sex ledamöter med personliga ersättare, för att leda det samiska språkarbetet. För den dagliga verksamheten svarar en språkhandläggare med kunskaper i nordsamiska och två språkkonsulenter, en i lulesamiska och en i sydsamiska. Språkrådets uppgifter är bl.a. att stärka det samiska språkets ställning i samhället, att uppmuntra användningen av samiskan, både hemmavid och i officiella sammanhang, att delta i utvecklandet av nya ord och samla de som redan finns.
Språkrådet ser som en av sina viktigaste uppgifter att se till att alla samer får lära sig att läsa och skriva sitt modersmål.
Samiskt språkråd: http://www.sametinget.se/st/sprkarb.html


Samiska texter på nord-, lule- och sydsamiska

På svensk sida av Sápmi används tre ortografier av samiska språkvarieteter det är nord-, lule- och sydsamiska. Nedan finns en text för respektive språkvarietet med översättning till svenska.

Sydsamiska alfabetet är identiskt med det svenska alfabetet. Lulesamiska kan skrivas med samma bokstäver som svenska med undantag av två bokstäver som ej finns i det svenska alfabetet nämligen á och ŋ. I nordsamiskan används även dessa bokstäver i č, đ, š, ŧ och ž däremot använder man inte bokstäverna q, y, w, å, ä och ö som finns i det svenska alfabetet.