|
Samernas
Folkhögskola/utbildningscentrum samt samisk
gymnasieutbildning
|
Vik
Rektor
Henrik Micael Kuhmunen |
I
över 60 år har Samernas folkhögskola bedrivit
utbildningar för det samiska folket. Sedan 1999 heter
skolan Samernas utbildningscentrum, och är formellt
ingen folkhögskola längre. Skolan har haft en central
roll i det samiska samhället genom tiderna.
Som mycket annat
startade det i liten skala. Samernas Folkhögskola
startades av Svenska Missionssällskapet på initiativ
av biskop Bengt Jonzon i Luleå med den tanken att
verksamheten skulle vara en kristen gottgörelse av gångna
tiders övergrepp. Men idén hade väckts tidigare av
Gustav Park samt lärarinnan Karin Stenberg. Biskopen
utsåg Lennart Wallmark som den förste ledaren och
rektorn för skolan. Biskop Janzon skrev i ett brev 1942
att skolan |
|
Videoföreläsning |
|
-------------------------- |
|
För
att se föreläsningarna behövs Windows Media
Player
|
|
|
|
|
|
|
- Skall skänka allmän
medborgerlig bildning på samma sätt som övriga folkhögskolor,
allt i en anda som väcker kunskapshågen och vidgar och värmer
sinnet.
- Skall vidare särskilt
ägna uppmärksamheten åt samernas språk, historia,
kultur och yrkesliv samt deras plats i det svenska
samhället och därvid ge plats åt praktiska övningar
och åt fritt meningsutbyte rörande hithörande frågor.
-
Skall sist men inte minst öppna vägen till de
djupaste livskällor genom att ge kristen kunskap och genom
att så långt möjligt åt lärljungarna skänka vad ett gott
och glatt kristet hem kan vara och ge. Så vill den bidraga
att fostra och stärka karaktär och personlighet.
Biskop
Janzon menade att samerna måste hävda sin plats i det
svenska samhället, och till detta krävdes ökad kunskap,
bildning och utbildning.
Missionsförbundet
menade att Jokkmokk var lämpligaste orten, men pga av svårighet
att få tag i provisoriska lämpliga lokaler i Jokkmokk (pga
kriget) erbjöds en första kurs med 24 elever i Sorsele från
okt 1942 till april 1943. På schemat fanns ämnen som samiska
språket, samernas historia, odling och yrkesliv samt bokföring.
Eleverna bodde inhyrda i olika rum i samhället, åt på ett
ställe, hade slöjd på ett annat, gymnastik på ett tredje
etc. 1943/44 sjönk elevantalet till 16 elever, och året
efter till 15. Detta gladde sig motståndarna åt. En anonym
tidningsinsändare menade att skolan var ett dödfött företag,
och att det sjunkande elevantalet även tydde på att samerna
själva ej gillade skolan. Redan 1943 insåg rektor Wallmark
att skolan aldrig skulle bli en stor folkhögskola. Folkhögskolan
kallade till ett viktigt samiskt ungdomsmöte 17-19 mars 1944,
som samlade 250 ungdomar. Detta var ett av de viktigaste mötena
i samisk organisationshistoria. Mötesdeltagarna ville sluta
upp kring Samernas Folkhögskola för att slå vakt om sitt
kulturarv, och Jokkmokk var lämpligaste orten. Som en följd
av detta möte, de första årens erfarenhet i Sorsele samt
Missionssällskapets fortsatta intresse byggdes den nya skolan
i Jokkmokk. Mötesdeltagarna ville även samlas i en ideell
organisation för samekulturen, en kommitté bildades som
arbetade fram stadgar till Same Ätnams första möte 1945.
Sommaren
1945 gick flyttlasset till Jokkmokk, där elevhemmet var färdigt.
Lektionerna fick genomföras i gamla folkskolan, tills
skolhuset blev färdigt 1948. 1 mars 1949 invigdes skolan av
landshövding O.W. Lövgren.
1947/48 är
en annan milstolpe i skolans historia. Detta år erbjöds för
första gången även en andra årskurs. Ett par samiska
elever från norsk sida togs emot av skolan. Statsbidrag begärdes
och beviljades. 1951/52 togs en finsk elev emot, samma år som
det första lärarutbytet med den samiske ungdomsskolen i
Karasjok.
Skolans idé
var tydligt; en kristen folkhögskola, där skolan hjälpte de
unga att slå vakt om det värdefulla kulturarvet. En skola
som gav ett hem, en borg och mötesplats för samisk ungdom
som skapade ett fäste för samiska kulturen. En skola som gav
vidgade vyer och perspektiv, så att ungdomen kunde växa och
utvecklas. Ökad kunskap och vidgade vyer förpliktar, och då
fodras större ansvar av individen. Samernas Folkhögskolas
skyldighet var att hjälpa sina elever att med glädje gå in
under detta ansvar över sin kultur och dess kamp. Skolan
ville fostra sina elever till ”brukbara människor” som en
norsk elev uttryckte det. Wallmark sa några år senare att
det högsta målet för Samernas Folkhögskola var att skapa
verklig gemenskap över alla gränser. Skolan skulle kunna bli
ett gemenskapscentrum.
Något som
var ödesdigert för Samernas Folkhögskola var 1957 års
Nomadskoleutredning som föreslog nioårig skola för samerna.
Skolan svarar i sitt remissvar 1961 att det var riktigt att förlänga
nomadundervisningen till 9 år, samt att nomadskolorna bör få
en enhetlig och fast ledning med samisk styrning.
Nomadskoleutredningen förordade ej en särskild samisk högstadieskola
med tanke på elevunderlaget, utan istället att samisk
undervisning skulle ske på de kommunala högstadieskolorna i
Kiruna och Jokkmokk. Samernas Folkhögskola föreslog istället
att det kommunala högstadiet i Gällivare kunde ta emot
samiska barn, eftersom elevunderlaget inte skulle räcka till
två ställen.
Samernas
Folkhögskola ansåg sig inte hotat av förändringarna i
skolgången för samerna, tvärtom borde elevunderlaget vidgas
och höjas. Det satsades på ny- och tillbyggnader av
lokalerna 1961-62. Nytt elevhem för pojkarna, ny lärarbostad,
ombyggnad av det gamla elevhemmet som skulle bli flickornas
elevhem, ny rektorsbostad och expeditionslokaler. Skolan
satsade framåt och lokalerna skulle användas till
samefolkets aktiva samhällsuppbyggnad och framtidsplanering för
att trygga samekulturens framtid. I nära samverkan med SSR
skulle skolan göra en insats. På SSR:s anmodan startades en
ny ämneskurs 1963 med SSR:s vice ordförande som huvudlärare.
En utåtriktad ämneskonsulenttjänst tillsattes som skulle
arbeta med frågor som renskötselns rationalisering samt
samverkan med övriga bildande organisationer. I vissa försöksamebyar
som var villiga att pröva på något nytt satsades det på
information, omorganisation, rådgivning, utbildning av
funktionärer, kassörer, slaktare mm, ledarutbildning, föreningskunskap,
renprodukternas marknadsförande, renhjordens sammansättning,
renforskning, turism, fiske/naturvård mm. Åtgärder som
syftade till att bidra till näringens vidare utveckling.
Dessa tankar är aktuella än idag!
Samernas
Folkhögskola hade en nyckelroll i bildandet av Same Ätnam. I
målarverkstaden i Sorsele som var makarna Wallmarks bostad började
Biskop Bengt Janzon, Karin Stenberg, Lennart Wallmark samt
hans fru Ingeborg tala om behovet av en samisk organisation.
Ungdomsmötet i Sorsele 1944 utformade vidare stadgarna för
Same Ätnam, Sällskapet lapska odlingens framtid. Det
konstituerande mötet skedde i Jokkmokks gamla kyrka 3 feb
1945, med biskop Bengt Janzon som ordförande samt rektor
Wallmark som sekreterare. En av Same Ätnamns huvuduppgifter
vara att verka för den samiska slöjdens förkovran, och 1946
tillsattes ett slöjdutskott med rektor Wallmark som ordf som
arbetade för att en särskild slöjdkonsulent skulle tillsättas.
1947 anställdes Rune Johansson som förste konsulent. 1949
inregistrerades kontrollmärket för äkta ”lapsk” slöjd.
Slöjdkonsulenten arbetade i nära samverkan med Samernas
Folkhögskola med kurser etc. Rektorn blev senare
konsulenternas kontaktman, samt bildningsutskottets ordförande,
samt sedermera Same Ätnams ordförande.
Same Ätnam arbetade aktivt inom sina närings-, slöjd-,
skrift- samt bildningsutskott.
Samernas
Folkhögskola hade även en viktig roll i skapandet av SSR.
1948 kallade Gustav Park till ett landsmöte pga av 1946 års
köttbesiktningskommité med förslag om reformering av
renslakten. Detta var ett hot mot renskötselnäringen enligt
Park. Landsmötet 1948 utsåg ett ”Samefolkets
arbetsutskott” bestående av Gustav Park, rektor Wallmark
samt predikant Arvid Kaddik. Utskottet fick till uppgift att
handla i frågor till nästa landsmöte samt yttra sig i
samebefolkningens behov. Arbetsutskottet samlades redan i okt
1948 hos Gustav Park i Stensele för att utarbeta förslag
till stadgar för SSR. På
landsmötet 3-5 okt 1950 i Jokkmokk bildades SSR. Ett
gammalt önskemål från svenska samernas landsmöte 1918 i Östersund
var förverkligat. Äntligen kunde årliga landsmöten hållas.
Idén att starta Samernas Folkhögskola var ursprungligen
Gustav Parks. Han var med vid skolans start 1942 och var med i
dess styrelse. Park besökte ofta skolan och skrev om den i
Samefolkets egen tidning. Park var 1950-59 ordförande i SSR,
tidningen Samefolkets redaktör samt styrelseledamot i
Samernas Folkhögskola. Kopplingarna och banden var tydliga
och Samernas Folkhögskola var en mycket viktig del i de
samiska organisationernas första år.
1953 hölls
en nordisk samekonferens på Samernas Folkhögskola, där man
beslutade att söka få till stånd ett samarbete mellan
Nordens samer. Konferensen tillsatte en kommité med uppgift
att utarbeta ett förslag till skapandet av ett gemensamt
nordiskt råd för sameangelägenheter.
Samernas
folkhögskola hade en viktig roll i etablerandet av ett museum
i Jokkmokk, som senare utvecklades till Ájtte, svensk fjäll-
och samemuseum. Museet hade sitt ursprung kring landfiskal
Erland Ströms samling av lapska föremål. När Ström
flyttade från Jokkmokk var det första förslaget att
kommunen skulle inlösa samlingen. Istället donerade JC
Kempes minnesfond medel till Norrbottens Läns hembygdsförening
för inköp av samlingen. Samlingen fick på vissa villkor
deponeras i Jokkmokk: ”Depositionen ska vara direkt knuten
till Samernas Folkhögskola och tjänstgöra som
studiematerial vid undervisningen.
…Den omedelbara tillsynen och vården av depositionen
bör åvila Samernas Folkhögskola” Som styrelse för
depositionens vård skulle bl a Samernas Folkhögskola ha en
representant. Jokkmokks kommun anvisade markområde för
museet samt bidrog till att en byggnad kunde uppföras, något
som rektorn arbetade aktivt för. Det är alltså ingen slump
att museet är placerat bredvid skolan, ursprungstanken var
att den Strömska samlingen skulle vara ett värdefullt åskådnings-
och forskningsmaterial för Samernas Folkhögskola.
Samernas
Folkhögskola startade same-sm och dess olika tävlingar.
Same-SM hade sin början i de elevtävlingar som skedde på
skolan. 1948 bjöd skolan in även deltagare utifrån för att
ha trevligt tillsammans med skolans elever.
Biskop
Bengt Jonzon gick bort 1967, han hade då under 15 år
(1945-60) varit Same Ätnams ordförande samt Samernas Folkhögskolans
ordförande sen starten 1942. Gustav Park gick bort 1968, de
gamla kämparna började försvinna.
Elevantalet
på Samernas Folkhögskola minskade från mitten av 60-talet,
med stor sannolikhet pga av den 9-åriga skolgången för
samerna. Läsåret 65/66 gick endast 21 elever på skolan, 16
elever gick 66/67, det sista året då endast samiska elever
gick på skolan. Situationen var allvarlig, inte bara för
skolan utan i om det samiska organisationslivet. Framtiden mer
mörk än tidigare. Wallmark skrev i ett brev i mars 1968 att
situationen är vanskelig för Sveriges samer, risk fanns för
splittring och en bärande egen målsättning saknades.
Vintern
1970 såg Missionssällskapet inga möjligheter att fortsätta
som huvudman för skolan. Missionssällskapet hade då sedan
1942 genom rikskollekt i landets kyrkor finansierat
verksamheten, men nu ej beviljats rikskollekt i fortsättningen.
Missionssällskapet hade noterat att endast 8 samiska elever läste
1969/70, av totalt 40 elever. Det differentierade utbildningsmöjligheter
som står till buds, gör det mindre angeläget än tidigare
att erbjuda sameungdomen en särskild folkhögskola, menade
Missionssällskapet. Sällskapet var dock berett att fortsätta
undersöka möjligheten att vid Pitedalens folkhögskola i Älvsbyn
inrätta en särskild tillvalslinje med ämnen som samisk
kultur, språk och slöjd. Personal och lärare sas upp.
Skolan var som en Samernas Folkhögskola slut ansåg Missionsförbundet.
Intensiva förhandlingar
satte igång. Det var fara för Samernas Folkhögskolas
framtid. Jokkmokks kommun var intresserad att ta över skolan,
men det var även SSR samt Same Ätnam. Missionsförbundet
menade att samernas behov och önskemål skulle komma i första
hand, och åtog sig att vara huvudman två år till tills de
samiska organisationerna hade fått fram statliga medel till
driften.
I april
1972 skedde överlämnandet av Samernas Folkhögskola från
Missionsförbundet till den nya huvudmannen stiftelsen
Samernas Folkhögskola som bildats av Jokkmokks Kommun, SSR
samt Same Ätnam. Den nya lösningen var en balans mellan
olika intressen i form av samiska intressen samt lokala
intressen. Rektor Lennart Wallmark var med från starten till
1971, i 29 år, och efterträddes av Birgitta Östberg.
Sedan 1972
har skolan haft en allmän linje, sameslöjdslinje samt
ekologilinje (startade 73/74). 1987 genomfördes en utredning
kring skolan som föreslog att den skulle bli en fristående
gymnasieskola. Detta motsatte sig Jokkmokks kommun med
motiveringen att detta skulle hota den egna kommunala
gymnasieskolan.
I och med
regeringens prop. 1990/91:82 om folkbildningen slapp Samernas
folkhögskola kravet om allmän linje. Ett särskilt
statsbidrag skulle utgå, som skulle disponeras av skolans
styrelse för sådan undervisning som bäst gagnade samernas
sak. I och med det var skolan ej längre folkhögskola. Läsåret
1991/92 erbjöds inte längre allmän linje, elevantalet hade
minskat successivt i slutet av 80-talet. 1999 bytte skolan
namn till Samernas utbildningscentrum.
Rennäringslinjen
samt språk- och kulturlinjen hade svårt att rekrytera elever
i början/mitten av 90-talet. Genom satsningar på IT samt att
erbjuda dessa linjer på distans kunde elevantalet ökas
kraftigt från läsåret 1999/2000.
Rennäringslinjen omarbetades till en Samisk Företagarlinje.
I slutet av 90-talet sjönk elevantalet på ekologilinjen, den
erbjöds inte längre från läsåret 2000/01.
Idag har
skolan 3 långa linjer, Sameslöjdslinje, Samisk Företagarlinje
samt Samisk Språk- och kulturlinje. Elevantalet är läsåret
2002/2003 68 st. 2 av 3 linjer är på distans, detta medför
bl a minskat antal boende på elevhem. Flera stora EU-projekt
bedrivs, bl a SameNet, som har över 6000 användare. Rektor
Wallmark skulle säkert gilla SameNet, om han fick se detta!
Han skulle kanske sagt att SameNet ger vidgade vyer och
perspektiv, så att ungdomen kunde växa och utvecklas. Kanske
skulle han fortsätta med att högsta målet för Samernas
Folkhögskola är att skapa verklig gemenskap över alla gränser,
och i den synvinkeln fyller SameNet en viktig funktion.
Samernas
utbildningscentrum har på endast några år tagit ett stort
kliv framåt från traditionell skola till att ha
spetsfunktion inom distansmedieteknik. Med hjälp av
infrastruktursatsningar kan avstånd mellan individerna överbryggas.
Interaktiva webbaserade läromedel samt videokonferensteknik
är verktyg i det moderna lärandet. Utbildningar i form av återkommande
fysiska samlingar attraherar aktiva näringsidkare samt
yrkesarbetande människor. Ett paradigmskifte har skett på
kort tid.
Sameslöjdslinjen
är populär, och är 1-2 årig. Eleverna får en bra grund
att stå på vad det gäller duodji – samiskt hantverk. Slöjdlinjen
finns i två varianter, skinn/textil samt trä/horn. Andraårseleverna
ställer ut sina alster på vintermarknaden samt på en
sommarutställning på museet Ájtte. Slöjdlokalerna är väl
anpassade för verksamheten.
Samernas
utbildningscentrum har goda förutsättningar att utvecklas.
Det finns många idéer och det gäller att hitta former och
ha ekonomi för att genomföra detta. Skolan vill fortsätta
satsa på samiskt hantverk, språk och kultur, men även ha en
roll i utvecklingen av de samiska näringarna. Styrelsen vill
satsa på ökad kurs och konferensverksamhet, för att nyttja
fastigheten, köket och elevhemmet till fullo. Samernas
utbildningscentrum är viktig och av stor betydelse för det
samiska folket och det är viktigt att skolan kan få vara
kvar och utvecklas. Lennart Wallmark skrev 1948 så här:
”En folkhögskola blir aldrig färdig, den måste alltid
vara stadd i utveckling, alltid sträcka sig framåt, vara
levande, utvecklingsbar” Dessa ord gäller än idag.
Samernas
Folkhögskolans storhetstid var under ca 20 år, från slutet
av 40-talet till mitten av 60-talet. Det måste ha varit en spännande
tid i den samiska samhällslivshistorien, full med tro på
framtiden. Tack vare framsynta personliga insatser från pionjärerna
har vi kommit dit vi är idag. Idag när vi har många samiska
politiska sammanslutningar, är det viktigt att lära av
historien, gå samman och försöka hitta tillbaka till de värderingar
och den gemenskap som fanns förr.
Skolans
viktigaste roll är att vägleda eleverna att ta ansvar över
sin kultur, så att den kan överleva. Samernas
utbildningscentrum går en spännande framtid till mötes!
Samisk gymnasieutbildning
Bokenskolan
i Jokkmokk har ett samiskt program med riksintag. Utbildningen
ger samma behörighet till skolan som samhällsprogrammet. Nära
halva utbildningen har en samisk prägel med samiskt språk,
kultur och slöjd. Utbildningen riktar sig i första hand till
elever som gått i sameintegrering, på sameskolan eller har
motsvarande bakgrund eller utbildning. Utbildningen drivs i
samverkan med Samernas utbildningscentrum.
Länkar:
Samernas
utbildningscentrum – www.samernas.nu
Samisk
gymnasieutbildning - www.bokenskolan.jokkmokk.se/sp/index.htm
Henrik
Micael Kuhmunen
Vik rektor
|
