Inledning
Inledningsvis presenterar jag kort samernas traditionella kunskapsöverföring och kristnandet av samer för att sedan ge en kort historik till Sameskolstyrelsens bildande. Med utgångspunkt från 1962 års nomadskolereform, som gav möjligheter till särskild undervisning för samer, och med hänvisning till sameutredningens förslag, regeringens proposition från våren 1977 om insatser för samerna, belyser jag utvecklingen av vissa samiska utbildningsfrågor. Sameskolstyrelsens bildande för ledningen och administration av en samisk utbildningsväg med kort presentation av vissa styrdokument följer därefter.  

Samernas traditionella kunskapsöverföring och kristnandet av samer

Det samiska skriftspråket har inte funnits längre än några hundra år och enbart ett fåtal av samerna har kunnat använda det. Därför har samer alltid förmedlat kunskap muntligt mellan olika generationer. Överföringen av kunskap har skett i det sociala livet i vardagen i samvaron med andra. I kontakterna med varandra har berättandet varit ett viktigt inslag. Det har skett genom återgivning av berättelser, sägner och också genom den traditionella jojken.

Den kunskap som har ansetts vara av värde att föra vidare, har kunnat överföras och leva vidare i generationer på så sätt. Och det har sin förklaring i den gynnsamma förutsättning för kunskapsförmedlande som sker i interaktion mellan människor. Än idag sker mycket av överföringen av kunskap oss samer emellan i det tysta i det dagliga liv vi lever. Det sker med utgångspunkt från bl.a. de normer, värden och traditioner som vi anser är av värde för oss att föra vidare till nästa generation. Detta sker både när vi fostrar våra egna barn och också i vår samvaro med andra människor. Den kunskapsförmedlingen kallas idag för den informella kunskapen eller den tysta kunskapen till skillnad mot den formella kunskapsöverföringen som sker genom utbildning.

Under 1600-talet började andra människor än samerna själva intressera sig för att utbilda samers barn. De utbildningsinsatserna startades enbart för att få samerna att bli kristna. Utvecklingen har så fortsatt med många olika och varierande syften under historisk tid fram till idag. Utan att alls gå djupare in i sameundervisningens historia vill jag fortsätta med att ge en kort historik till Sameskolstyrelsens bildande.

1962 års nomadskolereform innebar en positiv särbehandling av samer

Under 1940-talet byggdes för vissa samebarn några, speciella, statliga skolor med tillhörande skolhem. Dessa nomadskolor uppfördes för barn till samer som levde av främst renskötsel i fjällområden. Det vill säga för de samer som levde av renskötsel och levde som nomader. Vilket betyder att de flyttade med sina renar under året mellan de olika områdena för betesmarkerna för sina renar. De skolorna var strategiskt placerade för att vara på lämpligt avstånd och passa för samefamiljers barn från flera olika byar. 

Tidigare var nomadskolan enbart öppen för nomaders barn. I den statliga utredning som kallas 1962 års nomadskolereform, om samhällets insatser för skolområdet för samers barn, gavs möjligheter till särskild undervisning för samer även i fortsättningen. Samtidigt gavs alla samers barn rätt att välja mellan reguljär undervisning i kommunala skolor och särskild undervisning för samers barn i de skolor som senare kom att kallas för sameskola. Lästiden och skolplikten m.m. ändrades så att undervisningen av samers barn skulle följa det reguljära skolväsendets bestämmelser.

Dagens sameskolor som finns i Karesuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby var samtliga tidigare nomadskolor, utom den i Kiruna som kom till under 1990-talet. Idag finns dock inga internat, eller skolhem, i anslutning till sameskolorna.  

Riksdagens beslut 1977 om insatser för samerna lade grunden för nuvarande undervisning för samer.

Efter sameutredningens förslag, (SOU 1975:99) Samerna i Sverige, presenterade regeringen våren 1977 en proposition om insatser för samerna (prop.1976/77:80) Där behandlades även de samiska utbildningsfrågorna. Riksdagen beslutade i det mesta efter regeringens proposition.

I propositionen angavs att de samiska frågorna måste få en starkare ställning inom utbildningssystemet och att de redan existerande möjligheterna att tillgodose de samiska intressena måste kunna bättre utnyttjas än vad som redan sker.

Här följer några viktiga punkter från propositionen.

1.       Föredragande delade sameutredningens uppfattning att samernas minoritetsställning motiverar att särskild hänsyn tas för att säkerställa samernas inflytande över undervisningen såväl centralt som regionalt och lokalt.

2.       I propositionen sägs också att 1962 års nomadskolereform alltjämt skall ligga till grund för samhällets insatser för skolområdet. Att möjlighet till särskild undervisning alltjämt skulle finnas för samernas del samt att alla samer skulle ges rätt att välja mellan reguljär undervisning i kommunala skolor och särskild undervisning. Tiden för läsåret och skolplikten skulle följa det reguljära skolväsendets bestämmelser. Först när alla parter är överens om att de samiska intressenna bättre kan tillgodoses i kommunens grundskolor bör det komma i fråga att lägga ned en skola.

3.       En stark ställning för samernas språk och kultur i grundskolan bidrar inte bara till att främja de samiska elevernas allmänna utveckling utan också till att skapa förståelse för samernas önskemål och strävanden.

4.       Även inom gymnasieskolan finns förutsättningar att förverkliga en samisk utbildningsväg inom ramen för gällande läroplan. 

5.       Lärarutbildningen måste förstärkas om samerna skall kunna erbjudas en samisk utbildningsväg.

6.       Arbetet med läromedel i samiska bör ges ökade resurser och behovet av en allmän information om samerna och deras levnadsvillkor i läromedel och lärarutbildning.

Med utgångspunkt från ovannämnda punkter redovisar jag det som har förverkligats sedan dess.

Administration och ledning av en samisk utbildningsväg

Efter förslag från arbetsgruppen för samefrågor (Ds U 1978:5), kommer det fram i departementsskrivelse från Utbildningsdepartementet hur ledningen av en samisk utbildningsväg bör organiseras och  administreras. I det förslaget sades bland annat att i valet av ledningen av sameskolorna bör en ledningsform väljas som ger samerna och deras organisationer ett reellt inflytande.

År 1981 bildades Sameskolstyrelsen. Av styrelsens nio ledamöter var fem utsedda på förslag av de samepolitiska organisationerna. Regeringen utsåg både styrelse och skolchef. För Sameskolstyrelsen skapades ett centralt kansli i Jokkmokk. Bildandet av Sameskolstyrelsen och dess organisation säkerställer samernas inflytande över undervisningen såväl centralt som regionalt och lokalt. Detta liksom arbetet med läromedel i samiska har utvecklats i enlighet med propositionen om insatser för samerna. 

Sameskolstyrelsen är en statlig myndighet med både ett övergripande ansvar över undervisningsfrågor för samer och administrationen av sameskolorna. Sametinget utser numera styrelsen, som idag består av fem ledamöter. De utser också skolchef efter förslag av sameskolstyrelsen.

Skollag och sameskolförordning reglerar Sameskolstyrelsens verksamhet.

I Sameskolsförordningen står bl. a. att Sameskolstyrelsen är styrelse för sameskolorna och därtill hörande verksamhet.

Sameskolstyrelsen skall även

-                              genom yttranden och förslag främja och utveckla det samiska

                undervisningsinslagen i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom och

-                              främja utveckling och produktion av läromedel för samisk undervisning.

Sameskolstyrelsen bör

-                              bistå kommunerna när det gäller uppsökande verksamhet bland samer och

-                              informera om sameskolan och om samiska undervisningsinslag

i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.

Sameskolstyrelsen får efter avtal med en kommun fullgöra kommunens uppgifter inom förskoleklassen, och förskole- och fritidshemsverksamheten för samiska barn.

Förutsättningar för sameundervisningen - Vem är same?

Det har inte skett någon folkräkning som talar om hur många samer som finns i Sverige eller i Sápmi. Här i landet tillämpas ett subjektivt kriterium för vem som är same. Det innebär att individen själv anger om denne anser sig vara same eller inte.

Till Sametingets röstlängd har däremot kriterier utarbetats för bedömning om man kan anse sig vara same eller inte. För intagning av elever till sameskolan finns inga kriterier formulerade för vem som kan anse sig vara same.

Styrdokument för sameskolan

Att möjlighet till särskild undervisning skulle finnas samt att alla samer skulle ges rätt att välja den undervisningen, enligt propositionen om insatser för samerna, finns med i styrdokumenten för sameskolan. Skollagens (SFS 1985:1100) 8:e kapitel reglerar verksamheten vid sameskolan.

Om sameskolans mål i §1 står bl.a. att:

”Utbildningen i sameskolan skall syfta till att ge samers barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan.

…”

Vidare står det i 6 § om styrelsen:

”För sameskolan skall finnas en styrelse. Styrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsen beslut i sådana frågor får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos Skolväsendets överklagande nämnd.

Det innebär att alla, som anser sig vara samer har rätt till utbildning i sameskola. Det är klart att man inte kan hävda att man anser sig vara same om man inte är det. Vid behov av en bedömning om man har rätt att anse sig vara same eller inte, kan man då få stöd av Sametingets kriterier för vem som kan räkna sig som same.

För sameskolan gäller samma läroplan som för grundskolan. Mål för eleverna, som har gått i sameskolan, är utöver grundskolans mål:

”Sameskolan ansvarar för att varje elev efter genomgången sameskola

-                              är förtrogen med det samiska kulturarvet

-                              och kan tala, läsa och skriva på samiska.”

Att den starka ställningen för samernas språk och kultur i sameskolan bidrar inte bara till att främja de samiska elevernas allmänna utveckling utan också till att skapa förståelse för samernas önskemål och strävanden formulerades i  propositionen om insatser för samerna från år 1977.

Samisk förskola, sameskola och integrerad samisk undervisning

Sameskolan finns för skolår 1 – 6. I sameskolans verksamhet ingår även förskoleklass, som är en egen skolform för sexåringar i skolan, och fritidshem. I anslutning till sameskolorna i Karesuando, Kiruna, Gällivare och Jokkmokk finns även samisk förskola för barn upp till fem år. De elever som har gått i sameskola har möjligheter att fortsätta sin skolgång vid integrerad samisk undervisning i skolår 7 vid kommunal grundskola. Vid integrerad samisk undervisning får eleverna förstärkning i vissa ämnen med samiskt innehåll. Sådan undervisning finns även för de tidigare skolåren för de yngre eleverna på orter där sameskolor saknas.

Verksamhet vid förskola, förskoleklass och fritidshem sker på samiska med stöd på svenska. Undervisningen på sameskolan sker parallellt på både samiska och svenska, för målet är att eleverna ska bli aktivt tvåspråkiga. För sameskolan finns en timplan som anger antalet timmar för de olika ämnena vid sameskolan. Den timplanen avviker något från timplanen för grundskolan, för i sameskolan tillkommer ämnet samiska. För övrigt gäller grundskolans läro- och kursplaner även för sameskolan. Undervisningen vid de olika enheterna organiseras olika.

Vid sameskolorna undervisas i flera samiska språkvarieteter. Vid hälften av sameskolorna finns undervisning i samtliga tre språkvarieteter nord-, lule- och sydsamiska. Undervisning i nordsamiska förekommer på samtliga sameskolor, lulesamiska förekommer på tre och vid fyra skolor finns sydsamiska. Det betyder att undervisningsgrupperna görs utifrån språktillhörighet och att varje grupp består av några elever. Undervisningen blir resurskrävande för att eleverna har olika språk och också språk på olika nivåer, som förstaspråk eller som andraspråk.

Sameskolans betydelse för elevens allsidiga utveckling

Den stora utmaningen för sameskolan är att alla elever ska nå de kunskapsmål, som finns för sameskolan. De flesta elever som kommer till skolan är utan eller har ringa kunskaper i samiska språket och alla ska de nå målet att kunna tala, läsa och skriva på samiska. Det finns också föräldrar som väljer sameskola för sina barn som har samiska språket aktivt i hemmet. De eleverna har då samiska som förstaspråk eller är aktivt tvåspråkiga med både samiska och svenska som förstaspråk. De föräldrarna har en önskan om att deras barn ska få utveckla det samiska språket, som de själva också har valt att föra över till sina barn. Enstaka elever kommer till skolan med två olika samiska språkvarieteter som förstaspråk och aktiva språk i hemmet. De flesta samer i Sverige kan dock inte tala och/eller förstå samiska språket. De själva, deras egna föräldrar eller deras far-/morföräldrar har förlorat det samiska språket under sin uppväxt. Därför är det naturligt att många av de samer som väljer sameskola för sina barn, har förhoppningar om att deras barn ska ha möjligheter att återerövra det samiska språket. Viktigt är att veta att den generation som har förlorat sitt samiska språk har gjort det många gånger utan att själva ha gjort ett sådant aktivt val. Utan det har skett på grund av att de mer eller mindre har känt sig tvingade till att göra så i det samhälle där de har verkat. Det har varit det bästa valet utifrån den situation som de har befunnit sig i då. Det kan vara en orsak, bland många andra orsaker, till att de flesta samer i Sverige har förlorat sitt eget språk.

Ett annat perspektiv på undervisningen vid sameskola är föräldrarnas önskan om att få barnen förtrogna med det samiska kulturarvet, oavsett i vilken utsträckning de själva kan föra över det. Eleverna kommer till skolan med varierande förtrogenhet med det samiska kulturarvet. Med den assimilering som samerna har genomgått eller utsatts för, är det vissa svårigheter att enbart inom familjen svara för överföring av den samiska kulturen till kommande generationer. Samhällets stöd för familjen är nödvändig för att barnen skall utvecklas i den riktning som de samiska föräldrarna önskar. På sameskolan får eleverna ingående kännedom i samisk kultur genom de samiska inslag som förekommer i så gott som nästan samtliga ämnen.

Samebarnens hela utveckling främjas av den verksamhet som bedrivs vid sameskolan. Språkutveckling förutsätts vid emotionell och kognitiv utveckling hos barn. I interaktion med andra samisktalande främjas både utvecklingen av det samiska språket och också koderna kring språkanvändning inom gruppen. Språkutvecklingen är nära förknippad med identitetsutveckling hos barn. Identitet hör också ihop med självkänsla och den trygghet det ger när utvecklingen är positiv. Det är viktigt ur etniskt perspektiv att kunna identifiera sig som en medlem inom den egna gruppen. Överförandet av den egna gruppens värderingar är förutsättningen för gemensamma framtida normer och värden. För att kunna vara trygg inom gruppen förutsätts att man lär sig att veta vad som är riktigt inom gruppen och också vad som värderas högt inom gruppen. Detta också för att få en tillhörighet till gruppen.  

Kort om högre utbildningar är att idag finns också inom gymnasieskolans möjligheter till en samisk utbildningsväg vid bl.a. Bokenskolan i Jokkmokk.  De förutsättningarna för förverkligandet av en samisk utbildningsväg inom ramen för gällande läroplan fanns också med i tidigare nämnda propositionen om samerna. 

Det som inte har lyckats genomföras enligt den propositionen är förstärkningen av lärarutbildningen. Det finns stora svårigheter med rekrytering av samiska lärare både till undervisningen vid sameskolan och den integrerade samiska undervisningen vid kommunala grundskolor.

Den samiska befolkningen

Hur många av samers barn går i sameskola? En minoritet av samers barn går på sameskolan. Det beror främst på placeringarna av sameskolorna, som finns i Karesuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby. De få skolor på de orter där de finns ger inte reella möjligheter för så många samer att välja sameskolan som ett alternativ till grundskolans undervisning. Detta för att de flesta samer bor utanför det traditionella samiska bosättningsområdet eller de bor på andra orter än där sameskolorna finns. Det sägs att de flesta samer bor i Stockholmsområdet.

Tidigare fanns det internat intill sameskolorna. Idag får de elever som har för långa avstånd mellan skolan och hemmet bo inackorderade hos familjer under tiden de går i skolan. Enstaka elever inskrivna vid sameskola bor idag inackorderade.

Samiska språken i Sverige består av nord-, lule- och sydsamiska. Av de språkgrupperna är nordsamiska den största, med flest användare. En minoritet av samer behärskar samiska. Inom samtliga samiska språken pågår en språkbytesprocess, där allt fler användare har övergått eller övergår till att inte använda det samiska språket. De flesta samer har förlorat språket redan för två generationer sedan.

 Majoriteten av den samiska befolkningen har assimilerats väl till det svenska samhället, där de har vanliga arbeten och till stor del lever som svenskar i det svenska samhället. De har kanske inte behov av att anse sig vara samer.  En minoritet av samer finns inskrivna på Sametingets röstlängd. Det finns säkert flera samer som anser sig vara samer men ändå inte har skrivit sig in på Sametingets röstlängd. Avslutningsvis vill jag ställa frågor utan att själv svara på dem: ”Hur stor del av den samiska befolkningen anser sig vara samer och hur stor del av samerna har ett behov av att kunna anse sig vara samer?”